På spaning efter konst i Wanås

Det är inte alltid så lätt att veta vad som är konst, och vad som inte är konst, på Wanås.

På en av dessa tre bilder är det ganska uppenbart, på övriga två mera oklart (men minst en av dom avbildar faktiskt ett konstverk!).

Hursomhelst, det är alltid en upplevelse att vandra runt i den vackra naturen och upptäcka eller ovetandes gå förbi.

Så jag säger helt enkelt: "Välkommen till Wanås!"

Och följ med ut i skogen - det okända väntar...

Ibland blir det kusligt - som i Marianne Lindberg De Geers "Jag tänker på mig själv" - men var inte rädd, det är bara konst... (men skruva upp ljudet ordentligt och spetsa öronen!)

Dock, vackrast är ändå Hanne Tierneys gungor upphängda i ett träd - vackrast att använda; det är en fantstisk känsla att sakta glida fram och tillbaks under den ståtliga boken - "Love in the afternoon" - mmm, ja tack!