Det är ju inte så ofta det visas japansk film på bio i Sverige, men just nu går det fina familjedramat Still walking (varför har man valt en engelsk titel?) av Hirokazu Kore-eda.
En het sommardag samlas en familj för att högtidlighålla äldste sonens dödsdag. Mycket är outtalat, och inte mycket blir sagt. Och det som faktiskt verkligen sägs har oftast sin egentliga mening dold mellan raderna. Mest talas det nog om maten som tillreds och äts - hmm, någon som käner igen sig från sin egen familj kanske...?
Se den för det fina spelet och den unika inblicken i japanskt familjeliv! Läs DN:s rescension här, och SVD:s här.
Det är ju inte så ofta det visas japansk film på bio i Sverige, men just nu går det fina familjedramat Still walking (varför har man valt en engelsk titel?) av Hirokazu Kore-eda.
En het sommardag samlas en familj för att högtidlighålla äldste sonens dödsdag. Mycket är outtalat, och inte mycket blir sagt. Och det som faktiskt verkligen sägs har oftast sin egentliga mening dold mellan raderna. Mest talas det nog om maten som tillreds och äts - hmm, någon som käner igen sig från sin egen familj kanske...?
Se den för det fina spelet och den unika inblicken i japanskt familjeliv! Läs DN:s rescension här, och SVD:s här.
Ja den var ju fin. Bara att få se när de lagar mat... Men ibland på gränsen till för puttinutt-gullig bara är min enda invändning.
SvaraRaderaInstämmer, en rätt vanlig egenhet i japansk film, tycker jag - lite sentimentalt sådär...
SvaraRadera