Norra Sorgenfri rules!

Nappade igår på Jörgen Anderssons (mannen till vänster på bilden ovan) fina erbjudande om vårvandring på Norra Sorgenfri. Jörgen är hjärnan bakom bloggen Norra Sorgenfri nu, och guidar ibland nyfikna läsare på sitt revir. Allt som allt 13 förväntansfulla själar mötte upp i hörnet Industrigatan och Östra Farmvägen för en timslång tur. Vi började med att gå tvärs över gatan och in i det kvarter där räknemaskinstillverkaren Addo huserade när det begav sig - en blandad och väldigt organiskt framväxt bebyggelsemassa väcker här mitt intresse; en tredimensionell berättelse om en industris framväxt och fall.

Via den gamla korvskinnsfabriken Tripasin letar vi oss vidare söderut längs Östra Farmvägen och passerar detta gamla färgeri och kemtvätt där man nu bygger om och till för ett särskolegymnasium - hoppas den vackra och karaktärsfulla skylten får vara kvar!

Efter drygt två års bloggande om området har Jörgen en mycket imponerande kunskap och inlevelse i området som han med liv och lust förmedlar till sina åhörare. Man blir tagen, nyfiken och road omvartannat. Frågor och kommentarer från oss turdeltagare vävs in i framförandet och det hela utvecklar sig efterhand mer och mer till ett samtal, en diskussion - en mycket stimulerande sådan!

Efter en stunds botaniserande på "Stäppen" pausar vi på Galleri högt ovanför uppför brandtrappan (byggnaden till vänster på bilden). I förgrunden syns en hembyggd skateboardanläggning, som vid vårt besök var flitigt använd. Observera även galleriets uteservering: taket där det dinglas med benen!

Här syns skateboardanläggningen i fågelperspektiv uppe från uteserveringen - Stäppens grönska och Nobelvägen i bakgrunden.

I galleriets bakre rum hittar vi finfina Kafé lilla sorg, ett mobilt fik som i avvaktan på permanenta lokaler är just mobilt och turnerande. Goda kakor av klassiskt snitt serveras till kaffet och det går även att få en soppa med bröd för den lite hungrigare. Själv tar jag en chokladboll och en hallongrotta som båda är mycket delikata.

Även den andliga spisen har man tänkt på, obskyr vinyl snurrar i ett behagligt tempo. Vibesliraren Cal Tjader var definitivt ett nytt namn för mig.

Sammanfattningsvis en både sinnlig och poetisk upplevelse - och poetisk ambitioner finns nog, det visar väl den fina skylten, om inte annat.

Galleriets nuvarande utställare heter Robert Alnestedt, en utställning som pågår till och med den 21 maj. Målningarna såg intressanta ut, men den soliga uteserveringen och bakverken lockade för stunden mera - jag hoppas jag hinner tillbaks för en grundligare titt!

Efter en god stunds fikande och småpratande avslutas vårvandringen med en runda på gamla bussgaragets kvarter och det pikanta konstaterandet att på den plats där man fordom avrättade människor bedrivs idag en betydligt med livsbejakande verksamhet - förskolan Zenith, en hyfsat positiv utveckling, skulle man kunna säga.

K som i krigszon? Nej...

Tillsammans bloggarkollegan Jörgen Andersson begav jag mig i söndags till Norra Sorgenfri. Tre av områdets konstinstitutioner har slagit sig samman i något man kallar KZON - Kulturzon Norra Sorgenfri - för att synliggöra konsten och konstnärerna - och hade öppet hus. Vi började på Cirkulationscentralen där danska konstnären Lise Nørholm ställde ut; mycket ord; mycket fragmentariskt.

En uttråkad och pratsam gallerivakt dök upp och pratade av sig en stund. Plötsligt började vi se konst överallt, eller var det bara en enkel undran mån tro?

Jörgen är på hemmaplan här - han har en blogg som är helt dedikerad till Norra Sorgenfri - dess historia, nutiden och framtiden. Så på vägen till nästa anhalt måste vi så klart kolla in om det kommit nån ny grafitti på det ensamma huset vid Industrigatan. Notera den snygga matchningen mellan cykeln och det orangea i målningen!

På Addo tittar vi först på en utställning med målningar av Jon Åkerlind och skulpturer av Torsten Hylander innan vi ger oss ut på upptäcksfärd i ateljéerna.

Mest intressant blir det när vi vågar oss ner i källaren till Etikett - en konstnärsdriven bunker med ateljéer och utställningsrum där tanken är att konst skall mötas med dramatik. Invigningsevenemanget hölls i januari i år under rubriken Oral afton. Ett av konstverken som visades då var Hanna Sjöstrands Ett socialt monument.

Verket står fortfarande kvar, ensamt i ett dunkelt rum upplyst endast av enkel ljusglob, den draperade plasten blänker vackert i mörkret och helhetsintrycket är en sorts humoristisk och lätt provocerande skönhet.

Avslutningsvis en påminnelse om vad som försiggick på Addo förr i världen - tillverkning av räknemaskiner. För annan vinkel av denna apparat och även denna dag, kolla in Norra Sorgenfri Nu.

Bottenlös brunn

Kanske det blir lättare att hålla kontakt nu... (det är långt till Japan, suck!) Läs mer i Sydsvenskan.

På spaning efter konst i Wanås

Det är inte alltid så lätt att veta vad som är konst, och vad som inte är konst, på Wanås.

På en av dessa tre bilder är det ganska uppenbart, på övriga två mera oklart (men minst en av dom avbildar faktiskt ett konstverk!).

Hursomhelst, det är alltid en upplevelse att vandra runt i den vackra naturen och upptäcka eller ovetandes gå förbi.

Så jag säger helt enkelt: "Välkommen till Wanås!"

Och följ med ut i skogen - det okända väntar...

Ibland blir det kusligt - som i Marianne Lindberg De Geers "Jag tänker på mig själv" - men var inte rädd, det är bara konst... (men skruva upp ljudet ordentligt och spetsa öronen!)

Dock, vackrast är ändå Hanne Tierneys gungor upphängda i ett träd - vackrast att använda; det är en fantstisk känsla att sakta glida fram och tillbaks under den ståtliga boken - "Love in the afternoon" - mmm, ja tack!

Två sorters konst i skön förening

Brittiske konstnären David Shrigley har "dekorerat" en bowl i Malmös stolthet, Stapelbäddsparken. Det är fint, tycker jag - speciellt när man ser verket tillsammans med de som "brukar" det: skatearna. Som vanligt blandar han ord och bild; denna gång är det ganska direkta uppmaningar (riktade till åkarna?): "Be careful" och (tack och lov!) "Don't be careful". Kanske han riktar sig till oss alla... hursomhelst ett konstverk värt att uppleva på plats. Passa på nu - snart är det utslitet.

Schyst betong i grönaste grönska

I torsdags åkte jag till Kivik Art Centre, Sune Nordgrens senaste projekt. På en underbart vacker plats strax utanför samhället ligger centrat med sin lilla, men utsökta samling av "betongpaviljonger". Dels är det norska arkitektkontoret Snøhetta i samarbete med fotografen Tom Sandberg och dels är det engelske arkitekten David Chipperfield i samarbete med konstnären Antony Gormley.

13 juni är det vernissage för årets nyheter: skulpturer av Julian Opie och Runa Islam. Dessutom kommer en riktig designklassiker att visas: plasthuset Venturo, ritat 1971 av den finske arkitekten Matti Suuronen.

Lite Paris i Tokyo

På National Museum of Western Art i Tokyo visas just nu konst utlånad av Louvren - en massa Rembrandt å sånt... Givetvis säljer man också "franska" kakor i en "fransk" vagn... Fin och populär utställning som jag fick köa för att komma in på (och sedan köa framför varje av de mest kända verken, pust!) Museet är för övrigt ritat av Le corbusier.